Dagens Strindberg II

"Jag är den, som skall störta den gyllene kalven och kullslå månglarens växelbord, jag har jordens öden i min degel."

Dagens Strindberg I

"DOTTERN: Säg far, varför växer blommorna upp ur smuts?
GLASMÄSTAREN (fromt): Därför att de icke trivas i smutsen, skynda de så fort de kunna upp i ljuset, för att blomma och dö!"

"Oförlåtlig försumlighet", ur Svea. Illustrerad Veckotidning, n:r 50, 15 december 1894

"En brasilian räddade nyligen sitt lif genom att han bar en packe sedlar om några tiotusental kronor i sin bröstficka. Sedlarne hejdade nämligen den kula, som en god vän skickade af mot honom. Fastän denna händelse är temligen allmänt bekant, finns det dock en hel mängd människor både i Brasilien och här i Sverige, som försumma ett så enkelt sätt att skydda sitt lif."

"Vet du vad jag ser i spegeln här?... Världen rättvänd..."

"Ett drömspel om verkligheten", står det skrivet i Dramatens programblad. Ja, vad skulle det annars handla om?, skulle man kunna fråga sig (och dem). Men låt gå, pjäsen är ett kollage om samhället (trots att den, ytligt betraktad, skulle kunna beskrivas som sagolik), skrivet av en åldrad författare som trots sin kärleksnöd lyckas vara humoristisk och avspänd. Det är en munter och frispråkig Strindberg som diktar om Indras dotter när Harriet Bosse (förmodligen av tämligen legitima skäl) förlupit hemmet. Det är lätt, och tämligen träffande, att tala om galghumor.
Ungefär som när Heidenstam ser det vackraste i världen när hans tuberkulos-sjuke vän hostar blod med ett leende, som när Franz Kafka läser högt ur Processen och skrattar, som när Robert Smith sjunger om leendet i den apolalyptiska "Plainsong", så tillåter sig Strindberg ett snett leende i anslutning till den kända frasen "Det är synd om människorna". Leendet förstärks av regissören Mats Ek, vilket man naturligtvis kan ha invändningar mot. Varför måste allt vara så roligt jämt? Det finns dock en glädje som inte passiviserar, en glädje som - för att återigen tala med diktarfursten på Övralid - blir ett vapen i en kamp som kan vara revolutionär.

(Just som jag skriver detta rullas den automatiska markisen ner över fönstret till mitt arbetsrum. Det är vår.)

[...]

Helgen v. 12, eller, Andreas skryter om sin kulturkonsumtion

Fredag, 19.30, Cirkus, Stockholm: Electrelane och The Arcade Fire.

Lördag, 15.00, Kungl. Operan, Stockholm: Rhenguldet.

Söndag, 16.00, Kungl. Dramatiska teatern, Stockholm: Ett drömspel.

Ur Handbok i barnindoktrinering, avsnitt III: "Konsumtionssabotage"

"Ett ärligt upplyst barn reagerar naturligtvis inför konsumtionsöverflödet. Särskilt då vid olika högtider, som används för att indoktrinera oss till tron att lyckan finns i prylar, kärleken i gåvor och gud i varuhuset. (jul, morsdag m.fl.) Ännu fler högtider motiverar (motiveras av?) en otrolig överkonsumtion av födoämnen (främst fett, kolhydrater och alkohol.)

Vi måste tala om för ungarna vad det egentligen handlar om. En treåring kan informeras. Säg aldrig att en Gevalia-affisch föreställer 'en flicka som dricker kaffe' utan i första hand 'det är reklam'.

Barn kan, om dom vill, utföra vissa uppdrag i t.ex. varuhus:
a) sätta upp eller bära omkring propagandaskyltar. T.ex. en bild av svältande människor, som bärs i barnhöjd, så att andra barn frågar sina föräldrar 'vad är det där?'
b) sabotera julskyltning, t.ex. genom att kasta smällare i skyltfönster.
c) gå omkring med t.ex. FNL-bössor. Människor kommer villigt att plocka upp slantarna, eftersom dom tror att ungarna är scouter eller röda-korsare."

- Frances Vestin (f. 1949), i Handbok i barnindoktrinering (nr 11 i serien ”Nu!”, Wahlström & Widstrand: Stockholm [Halmstad], 1969).

Ur Handbok i barnindoktrinering, avsnitt II: "Välj umgänge"

"Om människor rynkar på näsan åt någon i bussen, på gatan, kaféet eller varuhuset, så finns det troligen anledning att prata med denna någon. Uppmuntra ungarna att prata med fulla gubbar, ligister och konstiga utlänningar. Man ska naturligtvis inte kasta ungarna i armarna på s.k. Fula Gubbar. Det finns inget som hindrar att man upplyser ungarna om sådana människor. Verkligt farliga Fula Gubbar förekommer i ytterst litet antal. Och förresten – vad är orsak och verkan? Vad är anledningen till att människor får ett sjukligt behov av att komma i kontakt med små barn och deras kroppar? Kan anledningen möjligtvis vara, att många helt enkelt stängs ute från en helt normal kontakt med barn? Och från kroppar, kärlek och människor över huvud taget?

Säg inte till barnet att ”man ska resa sig för en som är äldre” utan ”man ska resa sig för en som behöver sitta”. En ung flicka med fjorton paket behöver bättre sittplats än en medelålders dam med handväska.

Gamla människor behöver sitta. Ölgubbar behöver sitta."

- Frances Vestin (f. 1949), i Handbok i barnindoktrinering (nr 11 i serien ”Nu!”, Wahlström & Widstrand: Stockholm [Halmstad], 1969).

Ur Handbok i barnindoktrinering, avsnitt I: "Gatan är vår"

"Om man vill hjälpa barnet att överleva, måste man tyvärr lära det allt om röd och grön gubbe. Men stadsbarnet bör också lära sig bilfäkta: Gå ut i gatan så fort det blir en lucka. Gå sen över långsamt. Gå så långsamt, att någon annan hinner ut på gatan, innan du har hunnit upp på andra sidan. Gatan bör alltid vara blockerad av fotgängare.

Barn är effektiva bilfäktare, eftersom bilförarna är rädda för att köra på en liten unge eller en barnvagn. Det vore ju FULT.

Ta med en lång pensel och röd färg, sträck ut penseln mot bilar som tränger sig förbi på övergångsställen. Barn står i lämplig höjd för detta arbete.

Barn måste sättas in i kampen för sina rättigheter. Dit hör frisk luft, ofarliga gator, där man kan höra musik på mer än tre meters håll."

- Frances Vestin (f. 1949), i Handbok i barnindoktrinering (nr 11 i serien ”Nu!”, Wahlström & Widstrand: Stockholm [Halmstad], 1969).

Tre hållbara argument för att 2007 har börjat bra

1) Säkert: Säkert!

2) Explosions in the sky: All of a sudden I miss everyone

3) The Arcade Fire: Neon Bible

Bokrea

"Buying books would be a good thing if one could also buy the time to read them in: but as a rule the purchase of books is mistaken for the appropriation of their contents."