Världsmusik

Man kan med fog påstå att ordet "världsmusik" skapats i ett slags orientalistisk anda. Genom att på ett exotiserande sätt placera artister och musikaliska uttrycksformer under samlingsbegreppet "världsmusik" skiljer man effektivt ett västerländskt vi från den gåtfulle Andre.

Sparsamhet

"För någon tid sedan reste jag med båt från Västerås till Stockholm. Nedkommen i matsalen för att få litet att äta, fann jag en spisande herre där. Det var ju intet ovanligt. Men då han skulle betala sin räkning, lydde den på 34 kr. Med en förnäm stolthet yttrade han: Middag 34 kr. och dricks 3,50. Och så langade han 37,50 till servitösen. Det skulle väl vara millionäriskt, förstår jag. Att harmen sjöd inom mig är naturligt. Hur skall den, som har en skymt av rättfärdighetskänsla kvar i sitt bröst, kunna se sådant utan att harmas? Det är de fattigas svett och blod, som dessa gudlösa, varför inte säga människolösa, skurkar göda sig med. Harmen är rättfärdig, nödvändig."

- Enok Hedberg, i Lantarbetaren förr, nu och framdeles. Ett ord till svenska lantmän (1919)

How to disappear completely

Bland de författare som försvunnit spårlöst kan man nämna Julien Torma och Antoine Saint-Exupéry. Den förre gav sig ut på promenad i Alperna, den senare var stridspilot och flög ensam söderut från Korsika i Andra världskrigets slutskede. Torma och Saint-Exupéry är bägge rymlingar, sådana som René Daumal kallade "les evadés". Med största sannolikhet kan man i deras efterlämnade arbeten spåra en vilja att försvinna, att tränga ut ur den värld vi känner.

Heja Kierkegaard!

Religionen förvandlar konstruktioner till sanning; det är dess förtjänst och samtidigt dess största fel.

"Det är inte särskilt styvt av Gud att bara vara Gud"

Gör som Andreas, läs Den analoga skriften på riktigt papper. Nu till salu hos en bokhandlare nära dig. Om du bor nära Andra Långgatan i Göteborg vill säga.

Singoalla, sexualiteten et al

Det har skrivits åtskilliga sidor om de bakomliggande orsakerna till Viktor Rydbergs strikta oskarianska moral, utan att något avgörande sagts i frågan. Hur som helst är den Rydbergska textens ideal nästan uteslutande oskuld och oförvitlighet, vilket omöjliggör all skildring av människans sexualitet. Bara vid ett fåtal tillfällen hörs driftslivets viskningar under moralpredikans larm. Ett sådant undantag, och ett rätt så flagrant dessutom, är ungdomsromanen Singoalla. Romantisk Sagodikt (1857).

I berättelsen om riddar Erland Måneskölds kärlek till zigenerskan Singoalla visar sig Rydberg uppriktigare än någon annanstans. I romanens första upplaga pulserar både sorg och blod fritt, långt från de senare och tyvärr långt mer spridda versionernas anemiska utgjutelser över försakelsens nödvändighet. Rydbergs sexuella abnormitet, vad den nu bestod i, skymtar mellan träden i den djupa Smålandsskogen.

Singoalla filmatiserades 1949, i ambitiös internationell samproduktion med både engelska och franska producenter. Regisserade gjorde fransmannen Christian-Jaque, som tycks ha haft en begränsad kännedom av Rydbergs text. Manuset följer till stora delar den första upplagan från 1857, men känns ändå trött och blodlöst som 1891 års praktupplaga med de unket nationalromantiska illustrationerna av Carl Larsson.

Alf Kjellin spelar Erland (i den engelskspråkiga versionen under pseudonymen Christopher Kent) i trikåer, rusande genom skräckromantiska kulisser som ser ut som just kulisser. Den sedermera så kända och uppskattade Viveca Lindfors är mestadels kylig och distanserad, och inte alls så demonisk som Rydbergs Singoalla. Trots den dramatiska slutschenen kommer Christian-Jaques film aldrig i närheten av den febriga stämningen i Rydbergs bekännelsesaga.