En stor längtan på rygg

"snö på snabba dagar och träden som gipsfigurer en stor längtan på rygg sträcker ut sina vingpennor och skriver utan att nå botten"

Namn:

Göteborgare. Stockholmsbo. Sysselsatt.

30.5.07

Fragment av ett manifest (feat. Javelins/The Faintest Ideas)


"I don't want to keep up with reality, I want reality to keep up with me."

28.5.07

Sanningen på spanska

"Una es más auténtica mientras más se parece a lo que ha soñado de sí misma."

25.5.07

Min arbetsplats (inkl. Karl Warburg)

13.5.07

Plutonium

Vem var egentligen först; bob hund feat. Ernst Günther i rullstol eller Bo Kaspers orkester feat. Ernst-Hugo Järegård i rullstol?

10.5.07

Kulturelitisten A

Kungliga biblioteket, torsdag eftermiddag. Kvavt, nästan tomt. Genom det öppna fönstret hörs basgångarna från högtalarförstärkt musik. Någon skriker i en mikrofon och jag vill inte härifrån.

Biblioteket har genom ett slags metalepsis blivit den lilla, trygga världen, den som Bergman talar om, trots att det egentligen borde representera den stora, metafysikens och livsfrågornas.

För denna känsla skall jag skämmas, tycker John Carey. Den är nämligen hämtad ur en lång tradition hos den västeuropeiska intelligentsian, vars allra mest extrema uttryck är Adolf Hitlers Mein Kampf, med dess fördomsfulla isolationism och rädsla för den egna uppfinningen "massan". Alltså, och följaktligen, dagens citat (ur The Intellectuals and the Masses. Pride and Prejudice among the Literary Intelligentsia 1880-1939, 1992): "The tragedy of Mein Kampf is that it was not, in many respects, a deviant work but one firmly rooted in European intellectual orthodoxy." (Jfr. Bruno Ganz porträtt av Hitler i Undergången - där führerns mänsklighet är det allra mest skrämmande.)

Reklamen är livsfarlig II

Nedan nämnda nummer av Den analoga skriften finns nu också på Rönnells antikvariat i Stockholm och H:ströms antikvariat i Umeå.

3.5.07

Reklamen är livsfarlig

Den analoga skriftens andra nummer på riktigt papper finns nu till salu i bokaffären vänder sig om,. Skynda, skynda.

Yes, it's fucking political II

Jag har aldrig riktigt förstått varför så många klagar på att tidningsartiklar är "vinklade". Jag har heller aldrig förstått vad en "vinkel" egentligen är för något. Om man med vinkel menar utgångspunkt - och det är just vad de flesta verkar mena, varför de inte säger så är en gåta - är klagomålen meningslösa eftersom det är omöjligt att tänka sig en "ovinklad" tidningsartikel. Att "ha en vinkel" är detsamma som att vara en människa.

Dock finns det stunder då jag har lättare att förstå vad kritikerna talar om, även om jag inte skulle använda mig av deras indignerade vokabulär. Ett sådant exempel är det här reportaget om Vänsterpartiets 1 maj-demonstration i Stockholm. DN är här, som Göran Persson så vackert uttryckte det (det är intressant att notera att det är först i en privat sfär som Persson vågar använda sig av retoriska figurer som liknar Palmes), "en riktigt otäck tidning".