Kulturelitisten A

Kungliga biblioteket, torsdag eftermiddag. Kvavt, nästan tomt. Genom det öppna fönstret hörs basgångarna från högtalarförstärkt musik. Någon skriker i en mikrofon och jag vill inte härifrån.

Biblioteket har genom ett slags metalepsis blivit den lilla, trygga världen, den som Bergman talar om, trots att det egentligen borde representera den stora, metafysikens och livsfrågornas.

För denna känsla skall jag skämmas, tycker John Carey. Den är nämligen hämtad ur en lång tradition hos den västeuropeiska intelligentsian, vars allra mest extrema uttryck är Adolf Hitlers Mein Kampf, med dess fördomsfulla isolationism och rädsla för den egna uppfinningen "massan". Alltså, och följaktligen, dagens citat (ur The Intellectuals and the Masses. Pride and Prejudice among the Literary Intelligentsia 1880-1939, 1992): "The tragedy of Mein Kampf is that it was not, in many respects, a deviant work but one firmly rooted in European intellectual orthodoxy." (Jfr. Bruno Ganz porträtt av Hitler i Undergången - där führerns mänsklighet är det allra mest skrämmande.)