Sabla gottköpssekularisering!
Det är långfredag och kan inte låta bli att uppröras av det svenska samhällets selektiva sekularisering. Folk är gärna lediga med den kristna påsken som motivering, men börjar man prata med dem om gud sparkar de bakut eller hånler. Varför är metafysiken bannlyst? Vi behöver en andlig kultur. SVT, varför visar ni inte Alf Sjöbergs filmatisering av Pär Lagerkvists Barabbas?
Referenser:
I Peter Elmlunds och Kay Glans antologi Den välsignade tillväxten. Tankelinjer kring ett århundrade av kapitalism, teknik, kultur och vetenskap (1998) skriver Owe Wikström, professor i religionspsykologi, (under rubriken "Transcendenserfarenheternas legitimeringskris") om det svenska samhällets "trevligfiering" av kristendomen.
Undermåligt men lite intressant om "kristofobi" i gårdagens Svenska Dagbladet.
Referenser:
I Peter Elmlunds och Kay Glans antologi Den välsignade tillväxten. Tankelinjer kring ett århundrade av kapitalism, teknik, kultur och vetenskap (1998) skriver Owe Wikström, professor i religionspsykologi, (under rubriken "Transcendenserfarenheternas legitimeringskris") om det svenska samhällets "trevligfiering" av kristendomen.
Undermåligt men lite intressant om "kristofobi" i gårdagens Svenska Dagbladet.
posted by Andreas Hedberg | 6.4.07
8 Comments:
Åh, jag håller med!
Förövrigt, du vet att bara personer som har blogger-konto kan kommentera dina inlägg, va?
Och tredje gången gillt - finns det en filmatisering av Barabbas? Det hade jag ingen aning om. Den boken var en av de första stora läsupplevelserna jag haft. (Åh, låter pretentiöst, men det var så...)
Faktiskt finns det två filmatiseringar, en svensk (Alf Sjöberg, 1953) och en amerikansk (Richard Fleischer, 1962 - med Antony Quinn i titelrollen). Solförmörkelsen i den senare är äkta.
(Jag visste inte att bara blogger-människor kan kommentera.)
Och för att ytterligare spä på kommentarfloden, för att få det att se ut som att folk är intresserade av det jag skriver på den här bloggen, kan jag meddela att jag för flera av mina stora läsupplevelser faktiskt kan tacka Pär Lagerkvist. Jag är osäker på om jag skall räkna "Barabbas" till dessa upplevelser, men "Pilgrim på havet" återfinns nog fortfarande på topp 5-listan.
Slutsidan i Barabbas var den finaste jag läst dittills i mitt 17-åriga liv. Min mamma försökte få mig att sluta läsa och gå och lägga mig i stället, och jag låste in mig på toaletten (enda stället man fick vara ifred på) med ett stearinljus och satt på golvet och läste. (Ellampan hade gått.)
Måste kolla upp filmatiseringarna. Tycker dock att Lagerkvists språk är det vackraste i boken, så filmen ger nog inte lika mycket...
När vår svenskläsare Lars visade Sjöbergs filmatisering blev protesterna från klass 8B till slut så högljudda att han fick stänga av i förtid.
Hahaha!
Skicka en kommentar
<< Home