Ur Handbok i barnindoktrinering, avsnitt II: "Välj umgänge"

"Om människor rynkar på näsan åt någon i bussen, på gatan, kaféet eller varuhuset, så finns det troligen anledning att prata med denna någon. Uppmuntra ungarna att prata med fulla gubbar, ligister och konstiga utlänningar. Man ska naturligtvis inte kasta ungarna i armarna på s.k. Fula Gubbar. Det finns inget som hindrar att man upplyser ungarna om sådana människor. Verkligt farliga Fula Gubbar förekommer i ytterst litet antal. Och förresten – vad är orsak och verkan? Vad är anledningen till att människor får ett sjukligt behov av att komma i kontakt med små barn och deras kroppar? Kan anledningen möjligtvis vara, att många helt enkelt stängs ute från en helt normal kontakt med barn? Och från kroppar, kärlek och människor över huvud taget?

Säg inte till barnet att ”man ska resa sig för en som är äldre” utan ”man ska resa sig för en som behöver sitta”. En ung flicka med fjorton paket behöver bättre sittplats än en medelålders dam med handväska.

Gamla människor behöver sitta. Ölgubbar behöver sitta."

- Frances Vestin (f. 1949), i Handbok i barnindoktrinering (nr 11 i serien ”Nu!”, Wahlström & Widstrand: Stockholm [Halmstad], 1969).