En stor längtan på rygg

"snö på snabba dagar och träden som gipsfigurer en stor längtan på rygg sträcker ut sina vingpennor och skriver utan att nå botten"

Namn:

Göteborgare. Stockholmsbo. Sysselsatt.

26.4.07

Dagens genre: grind-twee

Igår försökte jag återigen formulera vilka gemensamma egenskaper man kan finna hos all den populärmusik som jag tycker om att lyssna till. Det är inte så lätt, och väldigt ofta slutar det med att jag upprepar klichéer. Hur som helst, viktiga egenskaper hos musik som jag uppskattar är ärlighet och upprorsanda (såväl politisk som estetisk). Konventionsbrott, dissonans, osäljbarhet är (förstås) andra ledord. Jag tycker om de som vägrar spela spelet. Och där har jag nått fram till klichéerna. För att detta inlägg inte skall bli alltför pinsamt försöker jag förklara mig med hjälp av den låt som just idag är musikhistoriens bästa. Lyssna framför allt på den fantastiska sången.

Your place or mine: "All our instruments are borrowed" (länken verkar inte funka - tough luck, min anm.)