Hemma

Känslan av att vara hemma är ett barndomsfenomen. När man lämnar föräldrahemmet lämnar man också känslan av att vara hemma, för alltid. Att vara barn och att känna sig hemma är egentligen samma sak. Barnet känner sig hemma, den vuxne går vilse.

Om detta skriver Hjalmar Bergman (i Lowenhistorier): ”Hem? - Ja, så länge man är barn. Vi gamla vandra på vägen som den evige juden. Varje dag är en tröstlös och mållös vandring. Vilan är vila vid vägen. […] Det gula huset är som alla andra hus till skydd för väder och vind och för ingenting annat.”

Självmördare

Stunden just innan självmordet måste vara underbar. Om det är något jag avundas självmördarna, så är det känslan av att alla problem slutligen är över, att ingenting längre spelar någon roll.