En stor längtan på rygg

"snö på snabba dagar och träden som gipsfigurer en stor längtan på rygg sträcker ut sina vingpennor och skriver utan att nå botten"

Namn:

Göteborgare. Stockholmsbo. Sysselsatt.

26.5.06

Självmördare

Stunden just innan självmordet måste vara underbar. Om det är något jag avundas självmördarna, så är det känslan av att alla problem slutligen är över, att ingenting längre spelar någon roll.

4 Comments:

Blogger Andreas Hedberg said...

Det skulle jag kunna hålla med om. Fast det är ju inte om självmordet jag skriver, nota bene.

15 juni 2006 kl. 11:50  
Blogger sintji said...

Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

8 augusti 2006 kl. 20:57  
Blogger sintji said...

mattias: vad eller vem är det egentligen jag har ansvar inför när det gäller handlingen självmord?

8 augusti 2006 kl. 20:59  
Blogger Urban said...

Guds åsikt om självmord spekulerar jag inte i men fullt klart är ju att man har ett ansvar för sina efterlevande.
Det är möjligt att det i princip är en mänsklig rättighet att ta sitt liv men ingen har rätt att döda sin systers bror eller sina föräldrars barn.

Fast jag håller nog med om att det torde finnas en berusning, och jag tror faktiskt även att den kan upplevas vid andra dödsnära tillstånd tex när man faller utför ett tillräckligt högt stup, åtminstone hos vissa människor.
Det är ju ungefär den där förbjudna glada likgiltigheten man känner när man struntar i ett jobb eller låter bli att gå på en tenta (i vissa fall).

U.J.

30 augusti 2006 kl. 15:24  

Skicka en kommentar

<< Home