"There is hope, there gotta be some hope"

Som av en händelse finns det fler som diskuterar Dionysos och Apollon, ibland i något oväntade sammahang. Och för er som undrar, så här gick det.

"Abrakadabra me say
Open sesame!"

Dionysos och Apollon, Sjöguden och Orfeus

I sin första bok Die Geburt der Tragödie aus dem Geiste der Musik (1872) förklarar Friedrich Nietzsche (1844-1900) den grekiska tragedins födelse med hjälp av begreppen apollinsk och dionysisk. Det apollinska är det vi vanligen förknippar med antikens Grekland; kontroll, civilisation, ordning, rena, slanka former och vita statygrupper. Det dionysiska, å andra sidan, är urkraften, satyrernas rus, sexualiteten och den okuvade glädjen. Skulpturen är den apollinska kraftens konstart, musiken den dionysiskas.

Carl Milles (1875-1955) skulpturer är i de flesta fall, åtminstone enligt min mening, direkta produkter av den apollinska kraften; Poseidon på Götaplatsen i Göteborg (1927), Folkungabrunnen på Stora Torget i Linköping (1927), och framför allt Orfeusgruppen på Hötorget i Stockholm (1926-1936). Därför är det med förvåning man betraktar statyn Sjöguden (1930), en tydlig eftergift åt det dionysiska ruset, placerad vid Räntmästartrappan på Skeppsbron i Stockholm. Det är i själva verket svårt att tänka sig att den rundlagde och satyriske havsmannen som hånler åt Skeppsbroadeln har samme upphovsman som den slanke och aristokratiske Orfeus. Jämför själva.

Reklamen är livsfarlig III

Reklamen tar för mycket plats i samhället, uppenbarligen mer än då Medborgarplatsens tunnelbanestation återinvigdes efter ombyggnaden 1950.

Försenad lägesrapport

1) Tidsomställningssjukan (varför säger man "jetlag" i Sverige?) har klingat av, liksom den stegrade känslan av främlingskap; dock inte saknaden efter sushi på rullband och mjölkdrinkar med smak av grönt te
2) Jag är på pophumör och kan inte få Loney, Dears "I am John" ur huvudet.
3) Jag har börjat uppskatta regnet och svalkan, särskilt på vädringsbalkongen med en kopp te som välbalanserat ackompanjemang.
4) Jag har vissa funderingar på att snart börja tycka väldigt mycket om Verner von Heidenstam.
5) Tre ting äro vita: oskuld, arsenik och (numera) insidan av min garderob.
6) Jag vill läsa böcker av: Mare Kandre, John Ajvide Lindqvist (håller redan på med Pappersväggar, som äntligen kommit i pocket), Yukio Mishima och Sylvia Plath.
7) KB är nästan tomt, jag läser mikrofilm och vänder försiktigt blad i Viktor Rydbergs anteckningsböcker.

En stor längtan på rygg presenterar: gatukonst i Stockholm sommaren 2007

[Arrigattå gåssaj mass]