Mer ur Den förträfferliga Häste-Boken

"Ibland andra den Store Gudens många Nådevälgärningar, är icke det den ringaste til att skatta, at han har förlänt oss, det ädla djuret hästar till hjälpredor, och det så wäl i allmänhet, såsom ock i synnerhet. [- - -]

Nu som en häst är ett oförnuftigt djur och kan icke tillkänna gifwa hwad honom felar, derföre är det svårt, at kunna sådant utforska, så har ock warit min lust ifrån min barndom at bibehålla hästar för egen nytta skull, wid hälsan, och at wid någon dem tilstötande sjukdom sjelf kunna rädda derifrån, men rätt som jag sådant mig företog i mina första hushållnings år, träffade den ena olyckan efter den andra på mina egna hästar, der till owännen bidrog alt hwad han kunde, igenom olofliga medel, at den ena stupade efter den andra, men den samma Herren, som det tillät, han gaf ock tålamod.

Under denna bördan arbetade jag deruppå hwar dag, huru jag kunde förekommat, ända til dess jag igenom min egen olycka hade igenomgådt måst alla hästars sjukdommar, under detta försök hade jag til någon del tilfälle, at blifwa underrätattader, om hästars Sjukdommar och Botemedel, af framledne Kammar-herren och Öfwer-Stallmästaren Wälborne herr Gustaf Hård.

Då Gud hade så wida låtit mig komma i ro och lugn, hemma i huset för swåra tilfällen, hade jag då redan betjent mången nödlidande härutinnan, så wäl nedrigare som förnämare, så att jag då icke allenast förwärfwat mig mångens gunst, utan ock den som tillförene har gått efter mitt wärsta, som och tillkänna gaf sin förra dårskap."

Frågan vi alla ställer oss är förstås: Vem var den namnkunnige rusthållaren Sven Samuelssons "owän" och varför var han så elak?